Med hjärtat på rätta stället
Idag tänkte jag berätta om en av de största hockeytalanger som någonsin fostrats i Piteå. Nej, jag tänker inte på Mikael Renberg. Jag tänkte inte heller på Tomas Holmström. Inte ens på Hasse Svedberg. Jag tänker på Joakim ”Jocke” Persson, sonen till Georg Persson, ”danskdödar'n” kallad, efter att på fyllan ha kört på en 60-åring från Roskilde vid infarten till Havsbadet på midsommarafton 1965.
Jocke som föddes 1954, spelade aldrig för Piteå IF, han spelade för den klassiska pite-klubben Storfors AIK under hela sin karriär, som tyvärr, tyvärr, blev alldeles för kort.
Jocke var en snabbskrinnare av guds nåde. Redan som 13-åring hade han dessutom ett skott som fick vilken målvakt som helst att ducka och sätta både klubb- och plockhandske framför ansiktet när pucken kom flygande. Han spåddes en ljus framtid som hockeyspelare.
En höstdag 1968 skulle Jocke följa pappa Georg ut och jaga. Han älskade att vara med där ute i skogarna tillsammans med sin hund Offside och pappa Georg.
- Det smäller nästan lika hårt som på hockeyrinken, brukade Jocke säga.
Den här dagen jagade de katter, bondkatter. Tyvärr var olyckan framme. Pappa Georg snubblade över en stubbe och geväret gick av. Det ville sig inte bättre än att skottet först träffade hunden Offside, dödade denne, och sedan Jockes ben. Tre dagar senare var man tvungen att amputera benet på Pite Älvdals sjukhus. Läkarna sa att Jocke aldrig mer skulle kunna spela hockey.
Ändå var han tillbaka nästa säsong. Visserligen hade han bara ett ben. Men det viktigaste av allt; han hade hjärtat på rätta stället.
Sommaren därpå råkade Jocke ut för ytterligare en olycka och förlorade sin ena arm. Otur kan man tycka. Har man bara ett ben och en arm ligger man ganska risigt till som hockeyspelare.
Men Jocke brydde sig inte. Han hade det viktigaste; hjärtat på rätta stället.
Två år senare var Jocke ute och jagade igen tillsammans med sin pappa. Den här gången jagade de uppstoppade harar och Jocke höll själv i hagelbössan när ett skott ofrivilligt gick av och träffade hans egna ögon. Jocke blev blind.
Jockes oslagbara instinkt för hockeyn fanns dock fortfarande kvar. Och det viktigaste av allt; han hade hjärtat på rätta stället.
Följande år blev Jocke överkörd av Munksunds-bussen och dödad. Det året blev hans bästa någonsin. Med 96 poäng vann Jocke poängligan i Allhimmelska Elitserien.
Så, mina damer och herrar, slutade historien om Piteås största hockeytalang någonsin. Joakim "Jocke" Persson.
Annars är det mesta som vanligt här uppe i Piteå. After Dark är det numera dygnet runt när inte Robert Wells spelar någonstans i närheten. Då är det After Dark dubbelt upp dygnet runt.
">
