Piteå lämnar in konkursansökan

Piteås kommunledning beslutade i förmiddags att lämna in konkursansökan till Luleås tingsrätt.
- Våra medborgare har inte velat skjuta till mer kapital och marknaden för upplevelseorienterade och paltkreerande kommuner har hårdnat.
Med facit i hand är det lätt att konstatera att vår processnivå varit för hög, säger Piteås kommunledning i ett pressmeddelande.
Totalt berörs ett 30-tal tusen personer av konkursen men kommunledningen är hoppfull att det finns intresse hos andra kommuner, eller länder, ryssarna t.ex. att ta över kommunen.
- Vi har en skyldighet att agera i medborgarnas intresse i den här frågan, men också att säkerställa vår framtida position genom real-time enterprise, säger kommunledningen i pressmeddelandet som fortsätter:
- Ledningen hade en förhoppning att nå kassapositivt flöde under hösten genom att arbeta mera business process management-orienterat och gjorde därför en mindre riktad nyemission om 50 kr för att ha utrymme för vidare marknadsföring och för att nå stadga i aktuella referenscase. Tyvärr har olika omständigheter utanför vårt xml-baserade gränssnitt gjort att denna nyemission istället fått finansiera tidigare förlustprojekt samtidigt som vi valt att arbeta med en mindre fullmatad integrationsplattform, helt baserad på standardteknik.
Piteå kommun bildades i mitten av förra seklet och blev snabbt en av de mest omtalade kommunerna i landet.
- Det är tråkigt för medborgarna att vi lägger ner, men jag är övertygad att de hittar andra kommuner att bo i skriver kommunledningen som avslutar sitt pressmeddelande med:
- Huvudsaken är i alla fall att vi inte döljer oss bakom några språkliga dimridåer.
Annars är det mesta som vanligt här uppe i Piteå. Enligt Pite-tidningen beräknas 6 000 fulla ungdomar i Norrbotten avfyra raketer på nyårsafton. Förhoppningsvis inte på samma plats. Vidare påstås det att Helge Forsmo är nyförlovad. Frågan är med vem? Moder Teresa kan det knappast vara för hon är redan död.
">

">

Barnen i Botswana har ingen BMW 600

Här sitter jag i min BMW sexhundra nånting just söder om Luleå och tänker på Afrikas svältande barn. Det är dags att göra det nu. Pite-Dakar-rallyt börjar om någon vecka och då vill vi gärna att alla barnen i Botswana ska vara mätta och belåtna. Hur ska vi annars kunna brassa på med våra BMW sexhundra nånting i lugn och ro?

Nu är det ju förstås bara grusvägar där nere. Det gillar väl Greenpeace. Asfalt är ju en jävla miljödödare. Innehåller olja. Fast nån matolja till midda'n blir det knappast för Botswanas barn.

Det finns inget vatten heller. Evian har köpt upp alltihop och använder det till att vattna druvorna i Sydafrika. Då blir det vin och och annat gott av det rinnande guldet. Det tackar vi särskilt för. Frågan är om Botswanas barn gör det.

Sanden räcker däremot till. Man kanske till och med kan bygga ett sandslott i Zandzibar. Då blir turisterna glada. Och den korrupta turistmyndigheten kan sätta i sig en krokodil till. Fast räcker den till barnen i Botswana. Fan vet?

Första pris i år vad blir det, måntro? En bungalow i Sin City kanske. Men där är det ju på tok för varmt. Med lite air condition går nog ändå både glassen och medicinen ner och då kan vi antagligen stå ut en vecka eller två där nere varje år.

Isglass. Varför har ingen kommit på att exportera isglass till Afrika? Vad tänker våra duktiga vd:ar på egentligen? Trenschoat och allt vad dom nu heter.

Med lite glass i bakluckan skulle vi kanske kunna tala om löneförhöjning i styrelserummen och inte bara i Pite-Dakar-rallyts vip-tält. Lita på att barnen i Botswana skulle uppskatta det.

Nää, jag säger som Tina Thörner, jag: "Det är bara att ställa in kompassriktningen och köra".

Annars är det mesta som vanligt här uppe i Piteå. Förbudet mot att fiska krabba i Munksund har upphävts. "Här har inte funnits krabbor på 500 år så då kan lika gärna upphäva förbudet", säger det ansvarige fiskerådet, Herman Hummer. Dessutom, Chelseas Didier Drogba är inte längre aktuell för Piteå IF. "Vi vill inte ha en spelare som är så intresserad av drogber att han t o m valt det som efternamn",
säger klubbens ordförande.

">

">

Pitetomten är död. Jävligt död.

Piteås egen tomte, den f.d. invandraren Santa Claus, kort och gott kallad Pitetomten, har avlidit i hemmet, Tomtesund, Piteå, i en ålder av 164 år.
Claus var född på Nordpolen som den andra i en syskonskara på fyra.
Till Sverige kom han som fyraåring. Här hade han av allt att döma en tämligen lycklig barndom. Efter studenexamen på tomtelinjen i Hortlax skrevs Santa Claus in vid Piteå Tekniska Tomtehögskola där han examinerades till legitimerad tomte 1871. Redan tidigt under sin karriär som praktiserande tomte väcktes Claus intresse för människor och djur, skördearbete, skogsavverkning, mjölkning, matlagning och mycket annat.
Fast Claus var liten till växten var han otroligt stark, och det måste sägas, lättretlig. Den som bar sig illa åt, svor eller misskötte sina djur kunde räkna med en ordentlig örfil på julafton. Inte heller tålde Claus andra tomtar. Det hände faktiskt ganska ofta att han råkade i slagsmål med sina så kallade blodsbröder. En egenhet hos Claus var att han kunde göra sig osynlig då folk var i närheten. Det hände också att han stal från konkurerande tomtars gårdar, något som kunde ställa till det ordentligt för bönderna.
Vid sidan av arbetet var familjen det centrala i Claus tillvaro och barnbarnen upptog en hel del av hans intresse. Tillsammans med sin familj färdades Claus gärna med sin med spann av renar på fritiden. På senare tid tycks dock renarna ha ersatts av en snöskoter. Som pensionär var Santa Claus engagerad inom PTRO (Pensionerade tomtars riksorganisation).
Hans närmaste är makan Tomte-Mor Mary och Tomte-Nissarna Pyssling den yngre och Pyssling den äldre med familjer.
Hur Santa Claus dog? Svaret är matförgiftning. Någon tycks ha lagt plutonium i hans gröt. SÄPO utreder ärendet.
Annars är det mesta som vanligt här uppe i Piteå. Enligt polisen tycks en föräldrafri fest på Ugglegatan i Djupviken i fredags ha spårt ur. Föräldrarna kom hem alldeles för tidigt. Och i Öjebyn påstås några hockeyspelare från Luleå HC ha hallucinerat natten mot söndagen. De trodde Obol var på riktigt.

">

">

Med hjärtat på rätta stället

Idag tänkte jag berätta om en av de största hockeytalanger som någonsin fostrats i Piteå. Nej, jag tänker inte på Mikael Renberg. Jag tänkte inte heller på Tomas Holmström. Inte ens på Hasse Svedberg. Jag tänker på Joakim ”Jocke” Persson, sonen till Georg Persson, ”danskdödar'n” kallad, efter att på fyllan ha kört på en 60-åring från Roskilde vid infarten till Havsbadet på midsommarafton 1965.
Jocke som föddes 1954, spelade aldrig för Piteå IF, han spelade för den klassiska pite-klubben Storfors AIK under hela sin karriär, som tyvärr, tyvärr, blev alldeles för kort.
Jocke var en snabbskrinnare av guds nåde. Redan som 13-åring hade han dessutom ett skott som fick vilken målvakt som helst att ducka och sätta både klubb- och plockhandske framför ansiktet när pucken kom flygande. Han spåddes en ljus framtid som hockeyspelare.
En höstdag 1968 skulle Jocke följa pappa Georg ut och jaga. Han älskade att vara med där ute i skogarna tillsammans med sin hund Offside och pappa Georg.
- Det smäller nästan lika hårt som på hockeyrinken, brukade Jocke säga.
Den här dagen jagade de katter, bondkatter. Tyvärr var olyckan framme. Pappa Georg snubblade över en stubbe och geväret gick av. Det ville sig inte bättre än att skottet först träffade hunden Offside, dödade denne, och sedan Jockes ben. Tre dagar senare var man tvungen att amputera benet på Pite Älvdals sjukhus. Läkarna sa att Jocke aldrig mer skulle kunna spela hockey.
Ändå var han tillbaka nästa säsong. Visserligen hade han bara ett ben. Men det viktigaste av allt; han hade hjärtat på rätta stället.
Sommaren därpå råkade Jocke ut för ytterligare en olycka och förlorade sin ena arm. Otur kan man tycka. Har man bara ett ben och en arm ligger man ganska risigt till som hockeyspelare.
Men Jocke brydde sig inte. Han hade det viktigaste; hjärtat på rätta stället.
Två år senare var Jocke ute och jagade igen tillsammans med sin pappa. Den här gången jagade de uppstoppade harar och Jocke höll själv i hagelbössan när ett skott ofrivilligt gick av och träffade hans egna ögon. Jocke blev blind.
Jockes oslagbara instinkt för hockeyn fanns dock fortfarande kvar. Och det viktigaste av allt; han hade hjärtat på rätta stället.
Följande år blev Jocke överkörd av Munksunds-bussen och dödad. Det året blev hans bästa någonsin. Med 96 poäng vann Jocke poängligan i Allhimmelska Elitserien.
Så, mina damer och herrar, slutade historien om Piteås största hockeytalang någonsin. Joakim "Jocke" Persson.
Annars är det mesta som vanligt här uppe i Piteå. After Dark är det numera dygnet runt när inte Robert Wells spelar någonstans i närheten. Då är det After Dark dubbelt upp dygnet runt.

">

">